Sidor

måndag 30 december 2013

julgran


Julafton var ett litet tag sedan och jag har visst tagit en liten bloggpaus/jullov. Jag tror inte det har stört någon så värst mycket för jag hoppas alla har varit lika upptagna med att vara lediga som jag. Nu är jag ialla fall tillbaks igen, och kom på att jag inte visat några bilder på vår julgran. Julen varar faktiskt i åtta dagar så än är den inte över och lite julstämning behövs också här. Förut brukade vi bara hänga på allt julgranspynt hippsomhapp men sedan för några år sedan bestämde jag att det skulle vara teman, så att granen blev lite mer genomtänkt. Först tror jag att temat var gammeldags, med skansenpynt, flaggor, hempysslade hjärtan i papper etc, sedan var det teman som rött, champange/guld, burgund/mörkblått/guld. I år var jag lite trött på teman och ville inte utesluta något av mina favoritpynt. Därför fick temat det vaga namnet finheter. Så kunde jag ha med allt det finaste. 
Kristyrer. Vi erkänner alla att det här var det finaste av alla finheter. 

Dem här kristyren köpte jag på Skansen ett tag sedan och blev min inspiration. Struten kommer också från Skansen, bandet är sent 1800-tal.
Hempysslade änglar.
Den här fina glaspjäsen kommer från Kairos basarer. Jag köpte den på Medelhavsmuseet i januari på rea så nu var det premiär för den. 
Två av de här fåglarna missade vi att packa in förra julen och la bara i ett skåp, så de blev lite året-runt pynt á la Kjulagrillen. 

God Jul i efterskott och gott nytt år!




måndag 23 december 2013

kristyrer

Så här dan innan doppardan så har alla nog tillräckligt att göra, men i fall granen känns lite tom på pynt så kan man alltid ägna en halvtimme åt att göra kristyrer. Kristyrer är ett väldigt enkelt, roligt och lite ovanligt julpyssel. Det var nog vanligare att man gjorde dem förr, jag blev inspirerad av några gamla de sålde på Skansen och tänkte att det där kan man göra själv. 

Du behöver väldigt lite:
  • 3,5 dl florsocker
  • en äggvita
  • en tesked ättiksprit
  • några bokmärken
  • en sprits
  • tråd

Först blandar man äggvita, ättiksprit och florsocker. Är smeten för rinnig (så att spritsade mönster flyter ut) lägg till mer florsocker, men den får inte heller bli så trög att det blir jobbigt att spritsa. 
Knyt en ögla att hänga upp kristyren med. Håll fast den på plåten genom att spritsa en liten plupp.
Börja sedan med att spritsa den yttre cirkeln. Se till att bokmärket får plats. 
Man kan göra små pluppar, som här, eller en sammanhängade ring (som med tomten) eller något annat man kommer på.
Sen fyller man i mitten. Man kan också börja med att spritsa lite i mitten tills man känner att man fått pli på spritsandet, för det i mitten kommer till stor del ändå täckas av ett bokmärke så det gör inget om det blir fult. 
Sedan trycker man dit bokmärket. Ängeln har fått ett moln!

Då kan man göra fler kristyrer och låta torka över natten. Nästa morgon märkte jag att de fortfarande inte hade torkat helt på baksidan så jag vände på dem och lät dem torka i någon timme till. 
Klart! 

söndag 22 december 2013

En Glasbrukshistoria i tidningen



1742 grundades ett stycke svensk kulturhistoria: Kosta Boda glasbruk. Glasmästare från Böhmen blåste konsthantverk i de Småländsa skogarna, fler lärde sig yrket och nya glasbruk poppade upp i trakten. Veden från skogarna, vattendragen runtomkring, skickliga kosntnärer och glasblåsare hjälpte Glasriket att bli en exportör i välrdklass. I början på nittonhundratalet fick konstglaset sin storhetstid: Parispokalen av Simon Gate ställdes ut på världsutställningen i Paris, graaltekninken uppfanns och de skira vaserna blev sinnebilden för svensk Jugend. Det eldades i de stora ugnarna som aldrig förr.
Och sedan plötsligt, inom loppet av ett par decennier slocknade ungnarna en efter en, arbetare avskedades och glaset krossades. En nästan trehundra år gammal epok av konthantverk är ett slutet kapitel. Hur kunde detta ske?

En av de första sakerna jag skrev om här var hur den ödelagda platsen Orrefors har blivit sedan nerstängningen, men också hur vackert glaset som tillverkats där är. På kulturdelen i SvD finns det idag ett reportage om Orrefors, Kosta Boda och Åfors glasbruk och den sorgliga nedförsbacke glasbruken har utsatts för. Finanskriser och chefer som inte upskattar kulturarvet tas upp, men också de som har arbetat där och konsekvenserna för dem. 
Plocka fram tidningen och läs denna sorgliga men viktiga histora om vårt glömda kulturarv!

lördag 21 december 2013

Traditioner på Skansens julmarknad

Jag trodde att jag skulle hinna med lite juliga saker här under advent men jag verkar ännu inte ha lärt mig att december är den månad som går fortast. Något år kommer jag ha superbra framförhållning med julklappar fixade i oktober och julbak från och med första advent men det var tydligen inte i år som den var tänkt. 
Men, nog om det. I söndags var det i alla fall dags för en av de stora adventstraditionerna, Skansens julmarknad. Vi hade egentligen planerat att gå på några fler marknader i år, men Skansen är alla julmarknaders moder så har man gått på den så klarar man sig sen. 


Vi brukar i princip köra samma väl beprövade och utmärkta program varje år. Först äter man sotare (vissa som inte har tålamod att rensa ben äter något annat men som inte är hälften så gott). Sen storköper man lussebullekransar och kanske lite brända mandlar.
Efter det tittar vi in hos de olika stånden. Rutinerade skansens julmarknad-besökare vet vilka highlightsen är  och vad man kan hoppa över. Klässbols är ett måste. Där kan man köpa julhanddukar och löpare. Priserna ska vara lägre än i butik. Sorgligt nog för Klässbols är det det ända ståndet där det inte är någon trängsel (och hos kitsch-tomtarna förstås, men det med rätta). Folk uppskattar inte vad hantverk är!
Sen tittar man på julpyntet. Jag saknade en liten lucka där de har sålt gammalt julpynt från något äldre lager. I år hade lagret väl tagit slut. Tur i alla fall att jag köpte så mycket tidigare år, för mycket av det där pyntet ha blivit favoriter. 

Sen kan man köpa ljus. De är billigare här än i affärer. Dock inte de här (i ladan). Rutinerade skansens julmarknad-besökare håller koll på priser. Liljeholmen-ståndet-priser < icapriser < skansenbutiken i ladan-priser.

Efter att man gått runt på Bollnästorget och satt sig vid två av de sex borden på Petissan och fikat så tittar vi sedvanligt in hos någon hantverkare i staden. I år var det hos plåtslagaren, som har sin verkstad vid innergården bakom Petissan. 
Här tillverkar plåtslagaren toppen till en form att gjuta ljus i, vilken de planerar att sälja här nästa år. 

Som ser ut så här. En bra idé förvisso, när man inte orkar stöpa femtio ljus, men storleken på formen känns lite opraktisk. Den passar ju inte i någon slags ljusstake. Sen kom pappa på ett litet genidrag: man kan göra en form i gips med ett vanligt antikljus som mall. Känner mig redo för ljustillverkning nästa år. Stöpning/gjutning är här för att stanna!

Tillslut gick vi traditionsenligt in till järnhandeln och tittade, Michael och Thomas fick prata av sig om råttfällor med mannen bakom disken. I hemmet bakom affären togs julpyntet fram.
Sedan gick vi hem och kände oss lite juligare än innan.

tisdag 17 december 2013

Akvarellkalender

Ett litet julklappstips så här i julstressveckan: En kalender! Förvisso kanske inte jordens nyaste idé, men alltid uppskattat och möjligheterna är oändliga. Det har varit min ständiga julklapp till min mamma, tidigare har jag gjort en med mamma-tema med kollage, och i år blev det akvareller. Nu vet du det mamma, överaskningen är förstörd, men det här är trots allt bara en liten sneakpeak. 
Man kan köpa bra kalendrar på granit, också de med sex spalter, vilket behövs i en något större familj. Mitt bästa tips till när man skriver månaderna är att använda såna där "watercolour" pennor. Då kan man skriva i lugn och ro, till och med sudda om det behövs och sedan försiktigt måla över med vatten. Jag har inte riktigt förstått poängen med såna pennor fram tills nu, men nu så!

söndag 15 december 2013

paljetter




 Ibland, när man har tråkigt, kan man rota fram små skatter man annas har gömt. Som till exempel en plåtlåda från moster Ebba, som var lite som jag, för hon sparade på allt fint pyssel. 

Och när man sedan öppnar den lilla lådan finns det gamla paljetter i juligaste röd. skulle vilja kasta de här över hela huset på julafton som konfetti.







De här dårå. De har legat i paljettlådan i väntan på rätt sak att dekorera. Jag tror de skulle sitta fint på en axel, men vill aldrig skynda såna här projekt. När jag väl använder dem, då ska det bli bra.









Det är något med gamla paljetter. De är inte för glansiga och inte för lätta. Guldpaljetterna är faktiskt ovanligt tunga. Det blir lite bökigt att städa upp det här sen, men det bjuder jag på. Just nu är allt det här i en låda i väntan på att jag ska komma på något fint att göra med dem. Några förslag?



lördag 14 december 2013

Make do and mend - Kläd TLC från 1943



Det bästa när andra är ute och reser är när de kommer hem med små presenter (måste bli bättre på det själv). Min moster var i London för ett tag sen och tog med den här lilla lektyren. Den publicerades 1943 när make do and mend var mottot i hemmen. På grund av krig och brist på material fick alla tänka ett extra varv innan något åkte i soptunnan. Nu är det miljön, en aspekt som är lättare att ignorera men minst lika viktig att ta i aktning. Boken består av långa listor med tips och idéer på hur man kan få kläder att hålla längre. Många av råden är fullt lika användbara idag som då, så även om vi kan skippa rubriken "så vårdar du din korsett" så är mycket annat värt att nämnas igen. Det är också otroligt vilken kreativitet som föds i tider av nöd; många av idéerna till hur man kan lappa och laga skulle platsa hos vilken DIY-blogg idag pga hög snygghets- och kreativitetsfaktor.

Klädvård kan delas upp i tre steg:

1. I preventivt syfte. Ta hand om kläderna rätt så att de inte går sönder/slits i första taget. Här ingår rätt förvaring, tvätt och strykning för varje plagg. 
2. Lappa och laga. När ett plagg bara behöver några enkla renoveringar, men är annars fullt dugligt. Vad kan åtgärdas med lite nål och tråd?
2. Ta vara på tyget. Det är nu man får vara mer kreativ: det gäller att hitta lösningar när fläckar inte går ur, storlekar ska ändras och tråkigt ska piffas till. 


1. Förvaring
-Lägg alltid undan kläder i garderoben i det skick du vill att de ska vara en stressig måndagsmorgon. Detta borde motivera till att ta tag i problem direkt, eller skapa en laga-hög som man kan ta tag i när man har tid eller ser på TV.
-Gör alltid rent kläder så fort som möjligt. Ju längre fläckar får sitta desto svårare blir det att få ut dem.
-Smuts förstör dessutom tyg och vissa bra egenskaper i tyget. Smutsiga kläder känns kallare att ha på sig.
-Laga kläder innan du tvättar dem, annars blir hålen/ det trasiga värre.
-Låt aldrig dina kläder bara ligga i en hög och vik dem inte när de fortfarande är varma. Då blir de skrynkliga (lättare).
-Låt gärna kläder däremot hänga ett tag innan de ska in i garderoben, då försvinner en del lukter.
-Om mal är ett problem - tänk på att mal inte kan etablera sig i en garderob som är i ständig rotation. Ta fram allt med jämna mellanrum och se till att kläderna får se solljus
-Stora mängder lavendel hjälper till att hålla mal borta. Sy lavendelpåsar och spreja lådorna med lavendelolja. Det får bara inte komma något på kläderna. Och även om man inte har mal så är lavendel trevligt att ha för det luktar så gott. 
-Häng inte upp stickade kläder för då förlorar de formen. Vik istället.


-Om ett plagg är gjort av blandade material, utgå alltid från det känsligaste materialet.
-Tvätta handskar: man kan tvätta läderhandskar, men inte mocka. Skölj handskarna i varmt vatten, tvål om det behövs. Ha på dig handskarna medan du tvättar dem så att de behåller formen. Torka aldrig läder handskar vid ett element, det förstör lädret. Ta på handskarna då och då medan de torkar för att bevara formen.
-Tvätta alltid strumpbyxor för hand, med varmt vatten bara eller eventuellt en skonsam tvål.
-Stryk aldrig strumpbyxor.
-Ibland kan man undvika att stryka genom att hänga upp plagget i badrummet medan du duschar. Antingen så går skrynklorna ur, eller så blir det iallafall lättare att stryka sen.
-Stryk aldrig på för hög värme. En no-brainer kanske, men jag har fått kläder förstörda för att värmen tröttar ut tyget och på sikt gör hål. Om tyget är väldigt känsligt kan man stryka det under en handduk.


Skor kan behöva lite extra TLC

- Ta alltid skor till skomakaren direkt när de börjar bli slitna. Jag gjorde det felet med ett par stövlar som jag slet ner tills det var försent, något jag ångrar för jag verkligen gillade stövlarna. Så fort gummiklacken börjar slitas ner ska den bytas ut. Till lädersulor kan man köpa en impregnering, som kan användas en gång i veckan för att få dem att hålla längre.
-Träsulor kan man inte byta ut så förstärk sulorna med läder eller gummi.
- Putsa och impregnera skor regelbundet - sånt där säljare alltid försöker tvinga på en när man köpt ett par skor. Men både skoputs och impregnering skyddar lädret och får det att se ut som nytt. Jag är dålig på att komma ihåg sånt där. Mitt bästa tips är att sätta ett litet alarm på mobilen som påminnelse någon gång i veckan/månaden.
- Låt aldrig skor torka vid element, lädret torkar ur och går lätt sönder.
-Solljus förstör gummistövlar. Gör aldrig rent gummistövlar med tvål, använd bara vatten.


2. Men när kläderna väl går sönder så kan man laga:

-Det här kapitlet i boken handlade mycket om att lappa, lappa, lappa. Tunna ställen, t ex en armbåge, kan man förstärka från undersidan med ett slitstarkt men lätt
tyg, innan det blir ett hål. Annars kan man ju sy på armlappar. De kan vara dekorativa. Det här tyckte jag var en himla bra idé som jag gjorde på en av mina koftor bara för dekorations skull.
-när byxben blir fransiga kan man lyfta fållen en halv centimeter


-Det här med att stoppa strumpor verkar vara en egen liten konst i sig. Egentligen skulle man ha en mamma / mormor som lär en hur man gör, för beskrivningen i boken verkar lite krånglig. Det sorgligaste med strumpbyxor är att med dagens teknik skulle det nog vara möjligt att ta fram en som inte gick sönder, men det skulle inte löna sig för företagen. Mitt bästa tips är nagellack men jag önskar jag kunde stoppa dem.


3.

-Färga kläder om färgen är tråkig eller fläckar inte går ur eller för nytt liv.
-Om en del av plagget är slitet/fläckigt/inte passar etc kan man alltid byta ut det mot ett nytt stycke tyg. Antigen ett tyg i exakt samma material eller ett kontrasterande.
En klänning med ett vackert broderat liv men en strykfläck på kjolen kan man hitta ett tyg i samma färg och textur (svart, så det blir enkelt). Sen sprätta bort framsidan av kjolen, använda den som mall och sy på det nya tygstycket.
Ibland kan det vara snyggare med ett annat material, som att byta ut toppen av en blus mot spets eller förlänga/byta tyget på en kjol i colour-block anda.
-Ärmar kan man korta eller klippa av till en ärmlös blus
-Innan ett plagg slutgiltigt kasseras kan man ta vara på alla delar som fortfarande kan användas till något. Det gäller att se delarnas potential. Knappar, krokar, kragar, fina små detaljer. Om t ex en blus i ett tyg fått framsidan förstörd av en fläck kan man klippa bort kragen och ryggen till att t ex sy lavendelpåsar eller klä in en anteckningsbok. Stuvar kan man göra allt möjligt med. Om man alltid sparar på stuvar kan man tillslut göra ett lapptäcke. Det måste vara ganska fint med ett täcke bestående av alla ens utnötta favoritkläder genom tiderna. 


Det fanns ett helt kapitel om stickning, men eftersom mina samlade stickkunskaper är vad jag lärde mig i syslöjden i fyran och resulterade i ett par lovikavantar där den ena vanten blev större än den andra för att jag stickade den mycket lösare så har jag aldrig känt mig redo att påbörja en egen kabelstickad tröja. Men en dag ska jag lära mig, så att jag kan ha en liten kabelstickad tröje-fabrik. But I digress...
Det enda jag därför med mina bergränsade kunskaper kunde hämta ur detta kapitel var den här tröjan. Det är naturligtvis väldigt smart att täcka hål och fläckar på det här sättet, men även utan hålen verkar jag ha gått in i en ströblommefas.

fredag 13 december 2013

Drömkoftor från Red Valentino



Älskar den här koftan från Red Valentino. Älskar allt från Red Valentino, hela den här bilden och vår/sommar lookbooken är bra med sitt Alice i Underlandet/ Tummelisa bildspråk. Om jag bara fick de kläderna och inga andra skulle alla mina "jag har inga kläder" problem vara lösta. Men jag har inget från Red Valentino och får nöja mig med att låta mig inspireras. Så till den här koftan. Den är precis rätt längd. Det är så konstigt att så få designers fattar att det är just en sån längd som är bra. Den slutar vid midjan, markerar, skapar rätt proportioner och låter fluffigare kjolar vara fluffiga ostört. Rosetten är också en himla bra idé och de små ströblommorna spridda över koftan. Jag har många koftor som är för långa eller bylsiga och även om det är bäst att köpa rätt passform från början så går det att sy om koftor och tröjor så att de passar. Och jag har redan sytt på en liten blomma på en ärm men om man ändå är i farten så kan man sy på några fler, för det här blev ju snyggt!
Ja jag tror nog att den här behöver göras. 

tisdag 10 december 2013

Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre.


Emily Dahl har ordnat en toppen adventskalender, där man kan berätta om något om sig varje dag. Idag handlar det om hur man får sin kläder att hålla, och eftersom det området är lite min specialitet tänkte jag berätta. 

Vi har nog alla en sorglig dokumentär om barn i Pakistan eller Kina som spenderar all sin tid med att sy paljetter på tröjor eller behandla jeans med gift. Efter att ha sett dessa dokumentärer brukar man ofta gripas av en känsla att vilja förändra något. Hjälpa alla. Men efter att ha övervägt att engagera sig i någon barnrättsorganisation och demonstrera mot orättvisorna faller tanken i glömska. Det finns däremot en sak som vi alla kan göra, borde göra, kan utan större svårigheter, i vår vardag. När det går larm om att deodoranter som innehåller aluminium kan ge cancer vill man helst slänga alla. Men vad gör man när man får höra att paljettoppen har sytts av ett barn som berövats sin skolgång? Ja, först kan man bli en mer medveten konsument: fråga vart plagget tillverkats, med vilka villkor osv. Men palettoppen finns fortfarande kvar i din garderob. Och i motsats till aluminiumdeodoranterna ska man göra allt för att inte slänga. Så att barnen inte gjort en massa jobb i onödan. Och så att det inte snart köps en till topp från exakt samma ställe. Det bästa man kan göra med sina kläder är att vårda dem, lappa och laga och inte köpa mer nytt än som behövs. 


Jag har redan understrukit vikten om att vårda, laga och sy om kläder. Förutom de stackars barnen i Pakistan-aspekten finns ju också den om miljön. Det är så otroligt onödigt att vi slänger kläder som är fullt dugliga att användas om man bara ger dem lite extra TLC. Vissa tjänar på att vi sliter och slänger, men på lång sikt förlorar vi alla på det. Det är ju också bra för den egna plånboken om man inte flänger efter varenda impulsköp. Och ej att förglömma, det är faktiskt roligt att sy och fixa. För mig är de enkla uppgifterna mycket avkoppling, och det är väldigt kul när man har något unikt för man piffat det själv, utan att behöva sy allt från scratch.

  • Här har jag skrivit om saker man kan göra istället för att slänga. Lappa, laga, täcka skavanker på små finurliga sätt. 
  • Pompom tröjan är ett exempel på hur man kan piffa upp något. Den där rosa tröjan hade jag aldrig på mig innan och var farligt nära papperskorgen. Att piffa upp grejer är det roligaste klädpysslrt som finns. Det finns en massa bra diy-bloggar där man kan få inspiration, eller så hittar man på något själv. 
  • Min knapp-tutorial visar en baskunskap som får många kläder att se dagsljuset igen. Igen. Laga bara. 
  • En annan sak jag gjort är att sy på armlappar om ärmen är utnött. Eller sy på dem bara sådär, för armlappar är så snygga vilketsom. På en hålig mörkgrön ylletröja sydde jag på paljettarmlappar (klippte ut dem ur ett paljettyg) och på en röd kofta (som jag också tog in) sydde jag på vanliga armlappar i mockaimitation
  • Ett dumt litet hål kan man enkelt laga såhär. Eller själv brodera på små blommor eller dylikt. Fungerar också för att täcka fläckar som inte går ur. 
  • Och fler tutorials och idéer kommer, var så säker!  

Jag tänkte ta tillfället i akt och visa en underbar liten bok, som jag fick av min moster när hon var i London, för ett bra tag sedan, men som jag missat att visa upp. 
Make do and mend var det motto man hade i hemmen under andra världskriget. För man var så illa tvungen. För att få ransoneringskupongerna att räcka så länge som möjligt fanns det inget annat val än att vara sparsam, miljösmart och kreativ. Nu har vi det mycket bättre, och slipper ransoneringar, men vi har också blivit lata och glömt mycket av det man kunde för sjuttio år sedan. 
Boken publicerades 1943, med allehanda tips på hur man på bästa sätt tvättar, stryker, lagar och förvarar sina kläder. Den kommer med idéer på hur man på kreativa sätt räddar ett slitet plagg för att spara tyg. Kort och gott får dem att hålla längre. 

Jag vill visa boken lite närmare, och göra en sammanställning av de bästa råden, men jag tror jag sparar det till en del 2.











söndag 8 december 2013

Vitsippan och spetskragedrömmar

Nu är det dags igen för en uppdate på hur det går på knypplingsfronten! Jag knypplar en spets som heter vitsippan.
 Den har tolv par pinnar, vilket är dubbelt så många som den första jag gjorde. Här skapas spetsen, slag för slag. 



Och här kommer den färdiga ut. Voilá! 
 De här två är de andra jag hittils gjort. Överst är udd och stad. Den kan man knyppla i två varianter, en med det sjätte paret som kant och en utan, så att den blir lite taggig i kanten. Jag tycker att den är söt i alls in enkelhet, och den gick så fort att knyppla! Den andra spetsen i hörnet heter tvärgatan om jag inte minns fel.  Jag knypplade bara en liten snutt på den. När man har lag ner en massa tid på att knyppla dessa spetsar kan man undra vad de ska vara bra för. Jaha, liksom, nu har jag en spets, vad gör jag med den? De här som jag har gjort är mina första och är mest gjorda så att jag kan lära mig hur man knypplar och tekniken. Men även såna här enkla små spetsar kan pryda sin funktion. Dekoration är en bra sak som aldrig bör bortrationaliseras, vi behöver ju skönhet! Spetsarna kan man använda precis som andra band. Man kan sy dem i kanten på en lavendelpåse. Eller knyppla mer och dekorera kanten på en duk. Man kan också dekorera kläder med dem. Eller ha som hårband. Allt som kan behöva en dekorativ bård eller kant. Såsmåningom lär jag mig förhoppningsvis knyppla lite mer avancerade saker, som duken nedan. 


  Det här mönstret är väldigt tjusigt. Prinsens glasögon. Man skulle kunna rama in den. Men den måste ju också knypplas någon gång. Till såna här spetsar har man inte en dyna med en rulle på som man knypplar band på, utan en dyna som är platt. En annan slags dyna som skulle vara bra att ha är en till kragar. Rullen är konformad och man kan knyppla spetskragar. Hur fint? Då skulle man verkligen hitta ett bra användningsområde. Jag vet bara inte hur man får tag på sådana dynor, de är nog lite ovanliga. 

De här pinnarna köpte mormor åt mig för väldigt många år sedan på loppis. De skulle vara bra att ha när jag lärde mig knyppla, sa mormor. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem utan att ha dem i en låda fram tills nu. Hon kände mig tydligen bättre än vad jag gjorde då!