Sidor

söndag 29 september 2013

Lavendel del 1

Det är visserligen lite sent nu men i sann Jungkvist-anda skördades lavendeln i sista sekund. Så länge inte frosten tagit lavendeln är det ju ok, men lavendel kan absolut skördas redan i augusti eller tidigare. Sedan binder man ihop buketter och hänger dem i ett svalt mörkt ställe, som en källare. Det går fort om man bara tar en gummisnodd och sen en till att hänga upp själva buketten i. 


 Lavendel, i flott sällskap av grön såpa och stearinljus i den kinglötska källaren.
Del 2, där jag syr påsar och annat kommer snart!

torsdag 26 september 2013

Mary, Mary, quite contrary, how does your garden grow? With silver bells, and cockle shells, and pretty maids all in a row.

I våras var det nypremiär på trädgårdslandet så allt skulle planteras nytt. Jag tycker det är minst lika viktigt med blommor som med nyttoväxter, för man blir mycket gladare av dem. Inspirationen till planteringen var Marys trädgård i the Secret Garden. Lite hejvilt med fina blommor bara. Hursomhelst så använde jag frön, det är tusen gånger bättre än att köpa bortskämda blommor på plantagen som dör så fort de kommer ut i de verkliga livet.
När den gamla blomman skrumpnar ihop kan man se fröna. Om man planerar på att plantera fler växter nästa år eller om de inte är perenner kan det vara en idé att samla lite frön och spara.
Sen lägger man helt enkelt fröna i en plastpåse med etikett. OBS viktigt om man vill kunna hålla isär fröna på våren. Här har vi Stockros.
Vallmo-frökapslar är nästan lika fina som själva blomman.
 Det blir små öppningar högst upp och då är det bara att skaka ut innehållet.
 som sagt.
 Stanna upp ett tag för den här isande blå historien.
Blåklint. Är blå hela sommaren, bra om man inte gillar att plocka bort vissna blommor (läs: jag), precis som vallmo. Funkar dessutom toppen i buketter.
Och ringblommefrön. Ringblomma kan man ha i sallad, även om jag inte själv gjort det.

tisdag 24 september 2013

När jag är arg..

..lyssnar jag på Rigoletto. Den passar förövrigt utmärkt även i andra känslotillstånd, helt klart den bästa operan! 0.46.00 är den bästa delen, speciellt mot slutet av arian innan zitti, zitti.

söndag 22 september 2013

Udd och Stad

Efter att ha besökt Vadstena tyckte jag delvis att det är synd när fina hantverk som knyppling försvinner eftersom inga unga lär sig dem längre, samtidigt så är det då bara att ta tummen ur och lära sig! Så jag anmälde mig till en knypplingskurs i Engelbrektskyrkans lokaler (som är fina!) (närmare än till skolan till och med, superpraktiskt!). De andra på kursen *(kombinerad knypplingsstund och kafferep) var väldigt trevliga och välkomnande men också positivt överraskade med att ungdomar skulle vilja lära sig knyppla. 
Jaha du sänkte verkligen medelåldern här. Jag fick låna dyna, pinnar och mönster etc och satte igång med nybörjarspetsen udd och stad. Om man är noggrann och gillar att jobba med händerna så är knyppling bara att rekommendera. Det är så avslappnande och är, enligt osportiga mig, mycket mer produktivt än att flåsa i en svettluktande yogasal. Men då har jag ju lättare för pyssel än sport i allmänhet ;)























Det var inte så svårt att knyppla den här spetsen, men några av tanterna, oj deras spetsar! 60 par= 120 pinnar. Ah det känns en bit kvar tills den nivån. Men übung macht den meister!

lördag 21 september 2013

Bergianska

Nu när hösten precis kommit kan det vara trevligt att titta på en av de där sista sommardagarna. Bergianska trädgården är en av mina favoritplatser i Stockholm för det är så otroligt vackert där. Dessutom verkar det som många inte har uppskattat Bergianska riktigt än, eftersom det alltid är en behagligt låg nivå människor där. Man kan promenera länge en fin dag utan att snubbla över någon som inte har hittat till sandstranden men ändå insisterar på att steka sig i solen och kaféet har en relativt kort kö. Min kamera var på lagning hos Kameradoktorn så det blir bara mobilbilder från när vi var där någon vecka sen.
Nejlikor är väldigt fina. 


Det är klart att man måste kolla vad som finns under den gröna luckan.
Viktoriahuset som är det vackraste växthuset på långa vägar men alltid lyckas vara stängt när man kommer fram.
Men utanför Viktoriahuset finns det Dahlior i den bästa mörkröda nyansen så det gör inget att det var stängt

svanar och suddiga höstfärger
Här var det också stängt för säsongen men vi välkomnades åter nästa år!

fredag 20 september 2013

Orrefors



 I somras gjorde vi en mycket intressant liten roadtripp i Östergötland, Småland och Öland. Förutom upptäckten av Vadstena spetsar gjorde vi ytterligare ett vemodigt konsthantverks- (sorgligt nog historie) besök. Denna gång bar det av till Orrefors, det finaste glasbruket i Sverige. Finast för att glaset som tillverkats där, den slipade kristallen, bruksglaset och konstglaset var otroligt vackert. Men det mycket vemodiga i allt det här är att Orrefors är ett färdigt kapitel. När vi var där så var det slutfasen. Då hade de sex anställda, tre som jobbade på dagen och tre på natten. Nu är allt slut. Lokalen har köpts upp av ett annat företag och ska användas som logistikcenter. 
Det är kanske inte så svårt att inse att verksamheten inte längre gick runt för Orrefors, eftersom ingen köpte orreforsglas, samtidigt som det är obegripligt att vi lät detta hända. Allt ska vara så otroligt billigt att endast glas till Ikeapriser köps. Det är ju inte heller så att vi handlar mindre, bara att det tydligen är mindre smärtsamt att skiljas från en liten summa pengar över en fredagstopp som tillverkats under taskiga förhållanden i bangladesh än en fin vas för 1000-2000 kronor som håller livet ut. Det har skett en omprioritering för det man älskar att spendera pengar på nu är bara kläder som syns och är flashiga. Och lågprisflyg som dödar planeten.Lite synd faktiskt. 
Det fanns ett litet museum där man kunde se hur man steg-för-steg slipar kristall. Här har vi Sofiero.

Och bruksglas. Karolina





Pappa är orreforsexperten. Här är museet där det finaste konstglaset visades. Vi var de enda besökarna.

De här var mina absoluta favoriter. Så sagolikt vackra.


Så det här tycker vi tydligen inte är vackert nog längre. Tillåt mig att känna mig lite depp över det.



Det var sorgligt att gå in i fabriken och se den helt tom och övergiven. Vemodigt att veta att nu var det slut, nu är tiden för orreforskonst över. Bara en liten ugn för turister att blåsa sitt eget glas i fanns kvar. Och då var vi dom enda på hela museet mitt i högsäsongen. Nu vet jag inte om de här maskinerna ens finns kvar, det ska ju bli ett logistikcenter nu. 



onsdag 18 september 2013

Rötter

-Sophie du måste sluta ta bilder nu. Morötterna väger minst 5 kg. Ärligt Sophie, det är jättejobbigt. Nej nu räcker det. Det är för tungt. Hej då
Lyxproblem att ha mer morötter än man orkar bära.
Bra med hösten är att maten är som godast då. Rotfrukter och äpplen är helt rätt mega närproducerade, och om man inte har ett eget litet grönsaksland med trädgårdsmästare så finns det fortfarande utmärkta rotfrukter i grönsaksdisken nu. Man ska ju laga mat efter säsong. Nu är det rödbetor, morötter, palsternacka och äpplen som gäller. Det här receptet är ytterst delikat och man kan använda allt möjligt som finns i skafferiet. Getostmoussen skippade jag däremot, det blir väldigt gott och mycket enklare med vanlig chèvre också. Rachel Khoos mat"program" med bbc är förövrigt väldigt bra - the little paris kitchen. Goda, relativt enkla recept. Kolla!




tisdag 17 september 2013

Vadstena Spetsar



I somras var jag i den helt bedårande staden Vadstena. Hantverks- och textilintresserad som jag är blev jag mycket glad när lärde mig att knyppling är en alldeles speciell tradition och hantverk i Vadstena.


Jag tror inte att det är så många, i min ålder, som vet vad knyppling egentligen är. Låt mig förklara: Innan spetsar massproducerades med andra maskiner knypplade man spetsar. Det gör man fortfarande, bara att med dagens billighets-hets och underskattning av hantverk och kvalitet föredras maskinellt tillverkade spetsar. När man knypplar har man en knyppeldyna, på vilken man nålar fast ett mönster och ett antal trådar, virade på svarvade pinnar. Det finns knyppeldynor med en rulle i mitten på vilken man knypplar band och det finns dynor som är platta på vilka man knypplar andra motiv. Sen korsar man trådarna på olika sätt och nålar spetsen som blir till.



Bilderna är tagna i Elsa Petersons Spetsaffär, mer om den senare!

måndag 16 september 2013

Spilld kvinnokraft?





Peggy Lee - I'm a woman

En av de arrogantaste kommentarer som kastas över traditionellt kvinnliga hantverk är spilld kvinnokraft.  Som om timmars, veckors noggrant utfört hantverk ska klassas som spilld. Som om det som inte handlar om pengar och karriär kan man fnysa åt. För om spilld manskraft har man inte hört. Och det är ju bra det. Men varför ska vackra ting skapade av kvinnor ses som ett förtryck?
 En kvinna som noggrant knypplar en spets, som inte signeras och inte gör henne ett namn. Utan gör vår vardag lite vackrare. Allt ska handla om oss själva, att stiga i karriärstrappan, bli kända, coola, populära. Det ska tydligen göra oss lyckliga. Ett ödmjukare, mindre själviskt perspektiv övervägs aldrig. Att spetsen kvinnan knypplar senare ska pryda en altarduk och bidra till kyrkans utsmyckning. Farmors mamma som broderar en kudde till hemmets skönhet och trevnad. Att det kan ha en mening och göra henne lycklig.
Så arrogant av oss att fnysa över detta, när vi själva inte upplevt arbetet och nöjet med att brodera ett monogram på ett lakan.
På knypplingskursen tyckte en av damerna att den här typen av kommentarer var märklig, för hon tyckte själv om att knyppla och var stolt över det hon åstadkom. Ingen där tyckte att det de sysslade med var spilld kvinnokraft.


fredag 6 september 2013

L´Invitation au Voyage

Jag måste bara få visa vad jag köpte sista dagen i Paris  En print från 1914. Mitt rum behöver lite mer konst på väggarna och den här hittade jag i en boklåda framför Notre Dame. Snart ska den få en passepartout och ramas in. Jag älskar stämningen i illustrationen, färgerna, det vertikala, klänningen och den där subtila elegansen som verkar genomsyra så mycket från Jugendstilen och som gör den till min favorit stilepok.

torsdag 5 september 2013

Tarte Tatin



Har du en trädgård full med äpplen ska du absolut baka en Tarte Tatin. Det bästa med Tarte Tatin är att man kan vispa ihop den på mindre än en timme, det blir mycket lite disk efteråt (annars det tråkigaste med bakning) och att den är så saftig så någon vaniljsås behövs knappt. Men gör vaniljsås ändå, för allt blir bättre med vaniljsås. Sen så känns den sådär rustik som man vill att äppelpaj ska vara.

Plocka meganärproducerade äpplen från din trädgård. Optimalt så ska äpplena vara fasta, så att de får fortsatt fin form när pajen är klar. Dessa var något åt det mjöliga hållet, men det var bara de som hade mognat än, så jag tog det som jag hade, vilket är minst lika viktigt. Cox Orange rekommenderas.

Du behöver:
Deg:
2,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker eller en halv vaniljstång
60 g smör
3 msk vatten

Fyllning:
3 äpplen
3 msk stösocker
3 msk råsocker
0,5 msk citronjuice
85 g smör
En ungfast stekpanna eller en med bortmonterat handtag

Sätt på ugnen på 200 grader. Smula smöret med mjöl och socker, häll i vatten och blanda tills det blir en smidig deg, plasta in och kyl i 20 min.

Skala äpplena, skär i sex delar och ta bort kärnhuset

Smält allt socker och citronjuice på medelvärme
Var försiktig att det inte blir för varmt så att sockret bränns!!! Häll i sedan i smöret.
Lägg i Äppelklyftorna och låt puttra på ena sidan i ca en minut, vänd alla klyftor, ta bort från värmen efter ytterligare en minut. Om du har fastare äpplen kan de gärna få karamelliseras lite längre

Kavla ut degen till något en större storlek än stekpannan och täck äpplena. Grädda i ugn i ca 20 min, tills degen är gyllene.

Stjälp upp på ett fat , servera med vaniljsås eller vaniljglass!