Sidor

torsdag 31 oktober 2013

Vad jag köpte på symässan




Jag tänkte visa vad jag köpte på Syfestivalen i Älvsjö. Trots alla orgier i tantpyssel och glittriga plastpärlor så lyckades jag hitta några saker som jag behövde och ännu mer som jag inte behöver men som är bra att ha ändå. Nu har jag fullt upp en lång tid framöver att skapa och läsa. Så passande då att det är höstlov! (fast jag lovar att allt det här inte kommer hinna bearbetas under korta höstlovet)

Dagens fynd var nog ändå de här trådrullarna, som kostade fem kronor styck och sedan mängdrabatt på det. Så det var bara att förse sig med sytråd, eftersom sådana varor ändå inte har något bäst-före-datum. Jag köpte en hel karta glasknappar hos Bollans, knapplagret, och en annan karta små bruna knappar i opal. Tygverket sålde också några gamla-knapplager-knappar och där köpte jag fem stycken knappar i ben till en vit kofta jag har som saknar för många knappar och de som satt kvar var för fula ändå. Så här fina knappar är det bara att köpa utan vidare diskussion, jag vet hur användbara de kommer att bli. Håll utkik efter ett knapp-inlägg snart som kulmen på mitt knapp-tjat.










På tygverket köpte jag också de här tre tygerna. Det var mässpriser så då får man slå på stort. Den grönvita är i manchester och ska bli en pennkjol till mamma, den blommiga köpte jag massor av och jag ska klä in en anslagstavla med den, och kanske sy en cirkelkjol om det räcker, och det murriga jugend-tyget ska jag klä in en anslagstavla till pojkarnas rum.
På hemslöjden hittade jag en bok om mitt nyfunna intresse yllebroderier. Jag ska visa lite bilder från den så förstår ni varför. Och så en liten sneakpeak på materialsatsen jag köpte hos Fingerfärda.




onsdag 30 oktober 2013

Svenska Turistföreningens Årsskrift 1912

Nu tittar vi på den sista delen i STF favortittrion och sen lovar jag att släppa dem, även om jag har många fler hemma. 1912 var det dags för Norrland på omslaget igen, med en ensam älg, gyllene fjäll och stjärnhimmel. Gillar typsnittet, framförallt s:en och den slitna bokryggen.
Jag tycker att krusidullen/ illustrationen ser lite ut som ett monster. Höst upp är det två ögon. Näsa och mun kan jag inte lokalisera, men det räcker med ett par öon för att små monster ska uppstå överallt.
En mycket fridfull afton vid sjön Usken. Vad tänker kon på? Ett nytt diktverk kanske.
En till panoramabild. Den ser lite ut som en Helmer Osslund.
Två dagar i automobil. En roadtripp 1912 lät inte så illa. En nästa sommar låter inte heller helt fel. Slopa en miljöförstörande flygresa i sommar och byt ut den med en bilsemester till något ställe i Sverige du aldrig varit på förut.
Tre kronor i ett allmogigt hjärta.

Ganska roliga etsningar på två förnäma herrar. Ferdinandus Hipaniae och Gustavus Horn.
Jag kan se Thomas rita av de här.
Och Värmland ser ut att vara mer och mer förtrollat. Lyssna på den här samtidigt för rätt Värmland-feeling. Jag blir sån stolt värmlänning även om jag egentligen inte alls är värmlänning. (Fast jag ha ett svagt Värmland-band faktiskt som jag klänger mig fast vid)
Folkdräkter. Någon gång vill jag sy en folkdräkt, för det är den ultimata textilhantverks kombineringen. Sömnad, broderi, knyppling, vävning, tusen olika pyttemoment och detaljer och väldigt mycket annat som jag inte vet.

tisdag 29 oktober 2013

Syfestival på Älvsjömässan

I lördags var jag på Syfestivalen i Älvsjömässan. Jag hade inte varit på den innan och såg fram emot att kunna köpa pysselsaker från andra än panduro för en gångs skull. Det var väldigt fullt och krävdes att man visste vad man var ute efter. Tyvärr så var det inte så mycket som jag tyckte var megaintressant, men det som var bra var riktigt bra och gjorde mässbesöket väl värd min tid. En stor kundgrupp för olika pysseltillverkare är kulturtanten, med ganska ful smak, om jag får vara så frispråkig. Det var mycket limegröna och gråsvarta batiktyger och tovade tält-koftor och massagestolar och mirakeltrasor vars enda gemensamma nämnare med sömnad och handarbete är tanter. Smyckestillverkning fanns det också gott om men hela den kategorin kan bli lite överväldigande om inte man har en tydlig lista på det man behöver. Men  jag vet att 11-åriga jag hade blivit helt salig i alla pärl- stånden. Jag älskar allmogepyssel som fina broderier och hemslöjden, knyppling och andra traditionella hantverk och sömnad naturligtvis. Men jag tänkte att vi kunde ta en titt på highlightsen på mässan, som herr König skulle ha sagt.
 Vid ingången fanns det här fina lapptäcket. Åh de här färgerna <3<3<3<3<3 ibland kan lapptäcken bli lite mossiga men den här var ju perfektion!
Och det fanns så mycket fina garner, även om jag inbillat mig att jag är för otålig för att sticka. Det stämmer ju inte alls, för jag har så många pysselprojekt som går långsamt i sin natur (knyppling!). Jag tror att jag egentligen inte är bra nog, jag kan inte så många stick-tekniker och det blir så lätt ojämnt och fult. Någon gång i framtiden ska jag ta tag i det där och lära mig sticka ordentligt!
Det ser i alla fall mäkta fint och lockande ut när man sorterar garner så där.
 En liten vävstol som ändå inte är så liten.
 Föreningen Svenska Spetsar var på mässan och sålde knyppelgarner i Regnbågens alla färger och sådana som var glittriga. Jag köpte inget för jag har redan mycket för många projekt framöver och jag måste vänja mig vid tanken med glittriga spetsar.
 
På den här dynan tillverkas Kumlagallret (konstigt namn. Ser gallren ut såhär på Kumla? Tjusiga galler som fångarna får skaka då), en riktigt fin spets som jag inte kan vänta tills jag får lära mig. Jag köpte ett bokmärke med den här spetsen hos Elsa Petersson i somras. Gillar att spetsen känns ganska stram men ändå invecklad och linjerna ser sneda ut, fast de inte är det.
 Knyppelpinnarna är en annan förening som var närvarande. Ett antal damer satt och knypplade och man kunde prata spetsar.
Tygverket var där. Det här är min bästa tygaffär. Det finns två affärer på St. Paulsgatan, en med ett stort sortiment tyger i alla möjliga kvalitéer och en (de roliga) med de finaste Liberty-tygerna och andra exklusiva tyger. Ibland vill man sy något enfärgat och enkelt, men jag tycker att det är roligast att sy med riktigt fina mönstrade tyger. För det är inte så ofta man hittar kläder med riktigt fina mönster, så om man ändå ska göra sig besväret att sy något så kan man lika gärna sy det i ett riktigt fint tyg. Och då gör det inget om det man syr är superenkelt och det till och med blev lite  fel och passformen kanske inte blev helt som man hoppats, för det är ändå tyget som tar rampljuset och syns.
De hade snygga sytillbehör. Älskar verkligen de här förpackningarna. Förpackningar är viktiga!

Det fanns en utställare som hette bollans, ett knapplager från Göteborg. Knappar är just en sådan grej som det snålas mycket på i billiga (och även dyrare) kläder. Oftast är knapparna i plast och ganska tråkig utformning. Och om man vill ändra ett plaggs karaktär så funkar inget så bra som att byta ut knapparna. Så jag passade på och köpte några bra knappar.
Ett av highlightsen var Fingerfärda. Det här är en broderiaffär från Karlshamn, som säljer satser till yllebroderier. Jag fullkomligt älskar yllebroderier- de fina folkloristiska allmogemotiven, den  otroliga variationen samtidigt som alla mönster, även nya, har ett liknande uttryck. En sån bra koppling mellan tradition och nytt. Elin från mednålochtråd är en hejare på yllebroderier och har komponerat några egna, superfina kuddar. 
Så självklart blev jag mycket sugen på att köpa en materialsats. Helst hade jag köpt till den här kudden. Jag var väldigt nära, jag som startat så många korsstygnprojekt och tröttnat halvvägs när det aldrig blir klart. Så jag hejdade mig i sista stund. Det kanske inte är så bra att när jag aldrig gjort yllebroderier förut och knappast bevisat för mig att jag har den stamina som krävs plötsligt störta in i ett stort och komplicerat projekt. 
Så jag köpte en materialsats till en mindre, enklare sak, som jag inte kan berätta mer om för det ska bli en julklapp. Man jag har redan kommit framåt en bit och det känns som ett bra nybörjarprojekt. Jag lovar att visa allt efter jul men tills dess får jag vara tyst. Fingerfärda har en webbutik så om det här är något som fastnar så kan man alltid beställa fler kuddar.
Det är så bra med materialsatser till yllebroderier tycker jag, för då slipper man oroa sig över att köpa tjugo olika färger och nyanser, man får instruktioner och motivet är redan svagt ritat på vadmalen.
Det fanns mer än bara yllebroderier. Den här somriga hade passat utmärkt i kökssoffan i äppelstugan.


söndag 27 oktober 2013

med blommor på ärmen

Ett hål mitt i ärmen är ju väldigt irriterande. Om hålet vore i en söm så skulle man bara behöva sy igen det, men mitt i tyget blir det svårare att göra utan att det syns. Man kan sy igen det för hand, jag har gjort det förut, eller om plagget är grövre stickat och man är en hejare på att sticka (vilket jag på långa vägar inte är), så kan man laga det genom stickning. Men det här sättet är nog lättast och så länge man har turen att hålet är på ett lämpligt ställe så blir det bara finare. Det är lite som med strumpbyxor, plagget är stickat och när det väl finns ett hål så repar fler maskor upp sig. Därför är det viktigt att åtgärda problemet så fort som möjligt innan hålet blir för stort.  Låt inte ett dumt litet hål vara orsaken till att slänga!
 Du behöver:

  • någonting att täcka hålet med. T ex ett märke som blomman på bilden eller ett band, beroende på hålets placering och vad som ser bäst ut. Det finns också lappar som man stryker fast, och då blir allt ännu enklare
  • sytråd
  • genomskinligt nagellack

 För att hålet inte skulle repa upp så körde jag strumpbyxetricket med att "måla" de fransiga kanterna med klart nagellack.
Sen nålar man fast märket och syr med pyttesmå stygn.
Sy runt hela märket och gör en liten knut på baksidan när man är klar. 
 Sen är det klart och problemet var löst. Koftan är fullt användbar igen och lite mer dekorerad!


onsdag 23 oktober 2013

Svenska Turistföreningens Årsskrift 1911

Och så var det dags för nästa del i min STF årskriftsserie. 1911. Omslaget var lite somrigare detta år, med prästkragar, blåklockor och klöver.
Älskar när böcker har ungefär tio titelblad i olika former och storlekar. Spänningen ökar ju. Den här varianten var elegant i övre högra hörnet.
Titel #3 med romantisk solnedgång och trehundratolf illustrationer samt nio kartor och planer.
Så får man Småland att låta spännande. Varför reser alla jetsetare till Cannes? De måste ha missat den småländska Rivieran. Så får man förövrigt tänka om sin vardagliga omgivning så blir det bättre. När jag är i Paris eller London eller Berlin  och allt verkar så fantastiskt och jag ser alla parisare eller londonbor eller berlinare så tänker jag "åh vilken tur de har som bor här. De hinner ju verkligen gå på alla museer och alla affärer och se alla gator." Sen ser jag turister i Stockholm och hoppas att de tänker samma sak. Man får ju inte vara hemmablind. Ibland tycker jag att det är bra att leka turist i sin hemstad och fotografera fina hus och gå på museer (men med fördelen att man inte är turist och och slipper turistfällor etc).
Jag hoppas verkligen inte att det finns någon copyrightlag eller så om 102 år gamla illustrationer för som ni ser har jag stulit denna hänsynslöst. Äpplen till äppelstugan. Äppel päppel piron paron
Eller man kanske ska resa till Leksand? Här kan man läsa om Leksand etnografiska museum vore nåt. Jag tror inte författaren till denna text var så värst shamponerad av det s. k. etnografiska "museet". Några små torftiga gråa borta i en tallbacke äro som vuxna ur karg och stenig mark. Det var ingen nådig recension.
Sa jag att stiliserade blommor är det bästa som finns? Stiliserade murgrönor platsar i den kategorin.
Avslutar med en lantlig bild på en skörd i Almby, Närke. Så att alla stadsråttor visste hur bönder hade det på 1910-talet.

måndag 21 oktober 2013

Textilarkivet


På Nordiska Museet finns det ett litet rum högst upp som de flesta kanske tycker är urtråkigt. Väggarna är täckta med byråer med platta lådor. I mitten finns det ett par datorer som ser lite bibliotekiga ut. En familj går in i rummet. Någon öppnar en låda, stänger det efter att ha halvhjärtat tittat ner i den och går sedan vidare till montrarna med gamla leksaker i nästa rum. En pojke springer fram till en dator men tröttnar så snart han inser att det inte är någon playstation och fortsätter ut efter sina föräldrar. Sen är det inte så mycket mer i rummet, förutom tystnad och en ivrig textilnörd.


Broderier på siden
Jaha, och det är här vi öppnar skattkistan. Strunt i de där datorerna i mitten av rummet. Man ser ju direkt att de bara är tröga och onödiga. Självaste grejen är ju att bara slumpmässigt dra fram en låda och sen häpnas av det vackra innehållet och sen bli lite manisk för man förstår att alla dessa lådor har så fina textilier och man vill inte missa något. Eller så går man på namn och undrar "dräll, vad är de för något?" och då  drar man fram den lådan och så har man lärt sig något nytt. Jag körde en kombination av metoderna. Broderiena var lite slumpmässiga och sen kom jag på att jag inte riktigt mindes skillnaden mellan flamsk ock tvistsöm och sen kom jag på att jag måste ju titta på knypplingen också.

Jag drar fram låda efter låda, pluggar fackord och studerar broderier. Ser skillnaden mellan svenska och italienska spetsar. Lär mig vad tvist är. Ser skira, tunna tyger där jag tycker det är bäst att de är i inglasade lådor för om man tog i dem skulle de säker falla isär. Och robusta, färgstarka allmogetextilier som verkar ha livet självt som boderimotiv.


Ett broderi från sjuttonhundranittionånting med änglar och blommor.
 De två första spetsarna är från Italien. Först en uddspets från Genua som man hade till manschetter och kragar, och sen en tidig typ av knyppling med flätslag som syddes på en duk eller också användes på kragar. Båda är tidigt 1600-tal. Den sista spetsen är troligen från Flandern, sent 1500-tal. Jag vet inte om jag håller med alla som säger att vi är så mycket mer utvecklade idag än för 500 år sedan, iallafall på textilfronten.
En till flamländsk spets. Den här är ju bara för otrolig. I Sverige knypplar man som jag visat, men på kontinenten måste man ha haft andra tekniker för att tillverka såna här spetsar.
 Och här vår alldeles egna vadstenaspets. Inte fy skam den heller! En brudnäsduk från 1870-talet. Fint med monogram också, nu vet vi att hon hette något på A.B., men hennes namn förblir ändå en hemlighet.
Allmogeknyppling. Hattspetsar från Gagnef och Boda i Dalarna, utan uppstucket mönster, båda 1800-tal. Vadstena är kanske svenska spetsars centrum men knyppling var ju spritt över hela landet (och Europa, som precis bevittnats) och med det olika tekniker och formspråk.
 Den här minns jag inte var den kom ifrån men fin var den.
En åkdyna från Dalbo i Skåne har prytts med en Flamskväv. Från 1700-talet. I våras var jag på antikmässan i Skara och en av höjdpunkterna var en man som sålde textilier. Det finaste han hade var en skånsk flamskväv som var en halvmeter hög och en tre- fyra meter lång. Den var så otroligt vacker, färgerna, allt, om än lite otympligt format. Tyvärr var den något utanför min budget. Men om jag hade haft 30 000 riksdaler i fickan bara sådär så hade jag köpt den bums. Men jag fick nöja mig med att ta bilder på den och köpa ett yllebroderi för några ynka hundralappar som passar utmärkt i äppelstugan (storleksmässigt också).

På antikmässan fanns det också en bonad som sytts med tvistsöm som den här. Eller det var egentligen också en åkdyna kom jag på nu, men vi tänkte ha den som bonad (fråga inte om vi har hängt upp den än). Mönstret är väldigt likt, men färgerna gick i olivgrön-gul-orange. Mannen som sålde dynan förklarade att man syr/ broderar tvistsöm, ungefär som med korstygn på en väv. Den här gamla är från 1771.
Det sista jag hann se innan museet stängde var ett tryckt bomullstyg från 1700-talet, som heter kattun (kattun=cotton). Man målar ett mycket tunt bomullstyg med betmedel. Sedan doppas tyget i färgbad och färgen fastnar endast på de betade områdena. Tyget kommer från Koromandelkusten i Indien. Exotiskt! Textilier är så fascinerande för de kräver ofta mycket skicklighet och kunskap, kan vara ytterst praktiska eller omåttligt lyxiga, tillverkade enligt konstens alla regler på andra sidan jordklotet eller i en by i sydvästra Skåne, och uttrycka så många olika saker och aldrig sluta att variera sig.