Sidor

måndag 4 november 2013

Yllebroderier

Jag brukar alltid lyckas hitta något nytt i textilvägar-eller andra vägar för den delen- att förkovra mig i. Senast i raden är Yllebroderier. En sån fantastisk grej. Till och med när de är slitna och självaste broderiet har sina skavanker ser det bra ut. Och det kommer från en person som repar upp och gör om tills det blir bra. Det finns så många fina egenskaper med yllebroderier, förutom att de är så omåttligt vackra, så är de riktigt tidlösa. 
När man tittar lite närmre på de här åkdynorna ser man att de är olika varianter. Och man kan ju variera samma mönster i det oändliga, med olika färger på yllet, färgsättningar, stygn och t ex form på bladen. Mest gillar jag när de är på en svart bakgrund, och när färgerna är så klara, och mycket vitt, i kontrast. Till och med de enklaste formerna blir riktigt effektfulla.

Och täta och invecklade mönster tydliga och syns. Jag gillar när man skriver årtal på broderierna. Det är så bra att man vet, för det går knappt att säga annars (i alla fall inte för en amatör som jag) men alla broderier har en egen historia och det blir lättare att förstå den.

Ta de här till exempel, två färgsättningar på samma mönster. 1827 och 1936. Lika tidlösa. Kanske broderade ett barnbarnbarn till den övre den nedre.

Det här med broderier är inget nytt heller. Inte ylle här då utan kanske lite exklusivare. Maria och Jesusbarnet broderat av Birgittasystrar på 1500-talet. Birgittasystrarna hade sitt kloster i Vadstena. Den staden är mer och mer intressant ju längre man tänker på det.

Nya yllebroderier. Eller nya och nya. Från 40-talet. Och jag tycker att nya yllebroderier kan bli lika fina som 1700-tals-broderier. Ta de här till exempel.
Men om jag ska vara helt ärlig så  tycker jag att den här var lite för livlösa och stela. Det är kanske för att linjerna är ganska "raka" och symmetriska. Jag föredrar när linjer är mer böljande, irreguljära, organiska. Eller vad tycker ni?