Sidor

onsdag 22 januari 2014

polkagrisbiscotti

  Nu så var det tjugodag knut för mer än en vecka sedan, granen är plundrad och har åkt ut. Om det har blivit en massa polkagrisar kvar och framtiden ser svår ut för tänderna,  var inte orolig! Då kan man baka de här goda, som självklart är mycket bättre för tänderna ;)
  Det svåraste är att hacka polkagrisarna. Har ännu inte kommit på den perfekta hacktekniken. I en mortel blir det bara pulver, så det funkar inte. Är polkagrisarna riktigt glansiga och hårda får man nästan ta dem en och en i början. Och kupa handen över, om man inte vill ha polkagris över hela köket. Men akta fingrarna också, för som willy wonka säger, choklad med Augustus Gloop smak är inte så värst gott.

måndag 20 januari 2014

Burano lace museum

En julklapp jag fick och vill visa upp var den här lilla boken, från Venedig! (Har jag sagt hur mycket jag gillar resepresenter?) Boken handlar om Spetsmuseet i Burano och venetianska Spetsar.
  Det bästa med den här boken är bara hur fin den är, bilderna på spetsarna. Jag försökte läsa lite utav den kompakta och italienska-ord kryddade texten, vilket var svårt men det där gör inte så värst mycket eftersom det viktigaste med spetsar trots allt är att titta på dem och förundras över skönheten. Men jag gjorde mitt bästa med att ge er en liten sammanfattning om Venedig och Buranos spetshistoria. Det är oklart precis när spetsarna kom till Venedig, men på 1500- och 1600-talen hade spetsarna sin riktiga storhetstid. Det började med att vara en fin syssla för rennaisansens adelsdamer, då spetsarna krävde skicklighet, men lätt kunde tillverkas hemma. När spetsarna kom på modet ordentligt klev produktionen ut från palatsernas vardagsrum in på en större skala. Även om arbetsförhållanderna var dåliga så var kvaliteten hög och teknikerna avancerade vilka gjorde just de venetianska spetsarna så eftertraktade i Europa. De blev viktiga för Venedigs ekonomi. Speciellt spetsförläggarna tjänade storkosan, då materialen och arbetskraften var billiga, men för spetsarna tog man saftigt betalt. De dyra dekorationerna blev en statusmarkör. Man mätte spetsarna i karat, som guld! Spetsarna hade man till bl a kragar (sådana som står upp) och ärmmanschetter. 

  En solfjäder från tidigt 1700- tal. Vid mitten av sjuttonhundratalet gick det sämre för Buranos spetsmakare. Efterfrågan var inte lika stor som förr och industrialiseringen gjorde det möjligt för spetsar att maskintillverkas på andra ställen som konkurrerade. 
Flera tillverkare stängde och mycket kunskap och skicklighet gick förlorad.  

  På 1800-talets slut fick spetsarna en revival. En speciellt kall vinter 1871, då vattnet frös och omöjliggjorde fisket, som hade blivit en viktig inkomstkälla för ön. Man tvingades se sig om efter andra sätt att tjäna pengar på och kom på att det vore väl toppen att ta upp spetsarna igen. Så så fick det bli. Det blev inne igen att pryda parasoller, handskar och näsdukar med spetsarna från Burano och en skola öppnades där konsten lärdes ut. Det är där som Spetsmuseet ligger idag.

Känner att jag har en bra och viktig anledning att åka till Venedig! 





fredag 17 januari 2014

ljusstöpning

  Under julen och mest hela vintern går det åt en väldigt massa ljus och det blir massvis med ljusstumpar över. Jag skrev tidigare om när jag stöpte ljus under advent, då hade vi någon slags parrafin ljusmassa som man kan köpa på Panduro, men nu stöpte vi utav gamla stearin stumpar. (Och när jag säger nu så menar jag denna advent men man kan ju stöpa ljus nu också). 
 


Ljusstumparna kan man smälta löpande i en separat kastrull för att hålla ruljansen uppe. 

Det gäller ungefär samma instruktioner nu som här. Temperaturen får inte överstiga ca 72 grader, man doppar ljusen i stearinet hundra ( eller fyrtio) gånger och låter de torka lite mellan varven. 
 
En sak jag märkte dock var att ljusen spricker lätt, inte helt så att de går sönder, bara lite på det yttersta lagret, vilket inte gör så mycket men man måste behandla dem försiktigt. 


Det blev nästan femtio ljus utav ljusstumparna. Bra återvinning! Och mysigt pyssel. Jag älskar när många är i köket och stökar eller lagar mat, om en gryta puttrar  på spisen och någon bakar en paj och alla är samlade. Lite så är det när man ströper ljus, minus maten. Alla har någon liten uppgift och man kommer in i ett lunk. Det får också ta sin tid! Jag måste säga att det är väldigt skönt att göra saker lite långsamt när allt annat ska vara så stressigt och hektiskt. Precis som med ett långkok så accepterar man helt enkelt att allt inte funkar på tjugo minuter och då varvar man ner. Man kan köpa stearinljus på coop och det gör vi för det mesta också men när de är nerbrunna är

tisdag 14 januari 2014

Vasastaden - the map


Här är kartan på promenaden som sträcker sig från den svårkorsade gränsen vid Karlberg till avlägsna Sibiren. Från de Röda bergen till den branta Observatorielunden. Så om någon vill ha ett litet äventyr i Vasastaden och se det bästa bortom Odengatan och Sveavägen så är det här vägen man kan gå. 

söndag 12 januari 2014

Vasastan del två

Nyårslöften fungerar bäst i Januari, när man är full av hopp och fina idéer. Denna entusiasm ska man ta vara på, och göra så mycket nystartigt man vill. Målet att upptäcka Stockholm har hittills bara varit roligt, så förhoppningsvis fortsätter det som en bra vana under resten av året. Jag började med min närmsta stadsdel, Vasastan, här. Min promenad fortsätter vid Matteuskyrkan.

När jag reser till storstäder med min familj vill vi alla få ut så mycket som möjligt av dagen genom att se så mycket som möjligt. Men vissa personer är lite mer maniska än andra med att gå in i varendaste kyrka. Det var en sådan person som kom med mig på denna promenad. För utomstående kan detta beteende upplevas som lite jobbigt, men  I det stora kapellet pågick en gudstjänst och i ett mindre kapell på innergården hölls det en smockfull rumänsk-ortodox mässa.
utsätter man sig för det tillräckligt länge så smittar det bara av sig. Eftersom jag hade kameran i högsta hugg, jag pratade engelska med mamma (vilket jag iofs alltid gör) så var jag redan i turist-mode och behövde titta in i alla kyrkor jag gick förbi. (Eller åtminstone försöka, Stefanskyrkan var ju stängd.)

Vi gick in i attraktiva Röda Berg. Det känns lite konstigt att jag bott i Stockholm i hela mitt liv men aldrig satt min fot här (bland annat) fram tills nu.
Området har en fin sammanhängande arkitektur. Och till och med färgerna gick så bra ihop här. Det här hörnet hade den finaste korallrosan. Men såklart vore det inte Stockholm om det inte fanns ett fult hus, här var det ett ålderdomshem. Men om man står med ryggen mot det huset så kan man tycka att man är på ett stockholmskt Place de Voges.

 Och ett husnummer i det finaste tjugotalsiga typsnittet.
När vi lämnade röda berg hade vi inte hunnit långt förrän vi hittade den här affären. Bara namnet ropar på äppelstugan: Sekelskifte. De sålde alla möjliga inredningsdetaljer till sekelskifteshus, som spisar, lampor, julgransfötter, vedkorgar, vattenkranar, dörrhandtag och presentpapper. Affären var ju stängd men jag måste komma hit snart igen och titta lite närmare på allt. Det sitter i detaljerna, om ett hus har känsla eller inte. Många älskar mode och har fattat det där, men detsamma gäller hus (inte bara inredning som kuddar och tavlor utan fasta detaljer som krokar till fönster, lister och golv. Det är därför funkis inte funkar i längden).
Rätt som det var hade kommit till Karlberg där Vasastan tar slut. Så vi vände om och gick ner för Rörstrandsgatan.
Där fanns det en tweed affär som sålde Sherlock Holmes-kepsar och annat stiligt. Hela Rörstrandsgatan verkade som en ganska rolig gata, med både udda små affärer och caféer och restauranger som såg goda ut.
Vid slutet av Rörstandsgatan fanns det ett ställe som hette Levinskys där vi åt brunch och urgod laxsmörgås.
Min inre Bagggins gladde sig åt att få äta lite second breakfast efter alla dessa äventyrligheter.
Vi nosade mest bara på Atlasområdet som såg fint ut. Sparar det till en annan gång då jag ska gå upp och ner för varje gata här.
Korsade en bullrig gata och var rätt som det var bland gulliga små trähus på Sabbatsberg.
Jag har ett tvångsbeteende där jag fotar allt där det står något med slöjd eller handarbete.
På Sabbatsberg finns det ett sjukhus, ett äldreboende, en tandläkarhögskola och annat som har med sjukvård att göra. Den här supergulliga trädgården fanns där, tänkt för de som bor på äldreboendet. Trädgården var riktigt väl genomtänkt, med upphöjda rabatter, gångar breda nog för rullstolar, gott om sköna bänkar etc. Man kan lätt föreställa sig hur fint det blir här på sommaren när allt blommar.
Det här tjusiga växthuset stod också i parken. Hela min tro på landskapsarkitekter steg lite efter jag  sett den här trädgården. Efter det att vi lämnade Sabbatsberg gick vi nedför Kungstensgatan och jag tog inte fram kameran något mer, och sedan var vi snart hemma.

onsdag 8 januari 2014

Vasastan del ett

I måndags så bestämde jag mig för att ta tag i mitt första nyårslöfte: att upptäcka min egen stad. Den ursprungliga planen var att börja med Söder med min morfar som guide, men den planen inställdes på grund av förkylning så jag tog mamma under armen och vände min kurs mot en närmare stadsdel: Vasasan. Odengatan och Birger Jarlsgatan markerar slutet på Östermalm och början på Vasastan. Den grekisk-ortodoxa kyrkan på Odengatan är precis vid de luddiga gränserna och jag kan inte riktigt bestämma mig för kyrkans stadsdel. Fin är den i alla fall. Jag tycker det är kul att se hur man använder materialet tegel så dekorativt. Annars kan vissa tegelhus se ganska trista ut, men materialet kan faktiskt bli snyggt! (Mer om det senare). Måndag den sjätte= trettondagen= då ortodoxa firar jul, så kyrkan var öppen. Jag har aldrig varit där inne förut, det var fint med mycket ikoner. 
Sen gick vi tvärs över gatan förbi ett sällsynt trähus från sjuttonhundratalet som är restaurang in på Roslagsgatan.
På Roslagsgatan fanns det massvis med små, udda affärer. Nu var det en helgdag så allt var stängt, men den här typen av affärer brukar det gå utmärkt att fönstershoppa i också. Den här affären var specialiserad på jordglober. Bakom den vanliga finns en stjärnhimmelglob.
Affären hade också en mycket fin skylt.
Lite längre ner på gatan fanns en stökig butik med gamla klockor.
Vi gick ner för hela Roslagsgatan tills det sa stopp. Vid den trafikerade vägen finns en skola, jag vet inte vad den heter, som var ännu ett exempel på fint tegelhus. Plus en tjusig klocka med fågelvisare.
Och rätt som det var var vi uppe på Vanadislunden. De här trälängorna byggdes efter första världskriget när det rådde bostadsbrist. Husen skulle vara provisoriska och var avsedda att rivas så småningom, men de står fortfarande kvar. Däremot revs en del andra liknande hus på andra platser i Stockholm. Även om de var provisoriska var man mån om att ge dem en fin arkitektonisk formgivning. Kan jämföras vid valfritt miljonprogram. Området kring Roslagsgatan och Vanadislunden kallas Sibirien, för att det i början på nittonhundratalet när Stockholm bygdes ut låg så avlägset från innerstan och det kändes nästan som en bestraffning att behöva flytta dit!
På toppen av Vanadislunden har man utsikt över Vasastans takåsar, och något fult vid horisonten.
Jag försökte gå in i Stefanskyrkan, men det var stängt. Kyrkan har fina fönster och är mycket sekelskiftig, men det ser ut som om pengarna tog slut när de kommit halvvägs med tornet.
Här finns det gratis julgranar om man känner för att fira jul lite senare. 
På Vanadisvägen fanns det ett hus med fina superspröjsade fönster, fönsterputsarens dröm/mardröm beroende på hur man ser på det.
Efter ett tag vek vi av vid ett mycket tyst och brunt område. Det påminde lite om svansen på Östermalmsgatan/ Bragevägen, men här hade husen ett tunt lager puts på teglet. Det bästa med det här området var dock att soptunnorna matchade husen, med brutet tak och allt.
Gulliga burspråk. 
Och här sätter jag stopp för Vasastan-upptäcksfärden för nu, för det blev massvis med bilder och vi har fortfarande halva promenaden kvar.

onsdag 1 januari 2014

Gott nytt år!



Gott nytt år alla! Mitt bästa sätt att peppa inför det nya året är att göra en lista på pretentiösa nyårslöften. Jag vet att många är lite trötta på tomma löften som bara orsakar stress, och naturligtvis får nyårslöften inte vara sådär. Men ett årsskifte är ett perfekt tillfälle för en nystart och sätta fokus på det som är viktigt och man vill åstadkomma. Man kan göra många detaljerade listor om dem, och enligt mig finns det få saker som är bättre att göra på första januari. 

Mina nyårslöften för 2013 märker jag nu var mest på mode-fronten, så jag hittar inte på några nya modelöften utan kör på med de gamla jag inte lyckats uppfylla. Det första var att sy några klänningar och komma igång rent allmänt med klädsömnandet. Det målet höll jag faktist någorlunda, för jag gick en sömnadskurs och sydde en klänning. Fler klänningar blev det inte sen, däremot två kjolar och en del annat som jag sytt om i vanlig ordning. Sen skulle jag bli modigare/ mer mig och mindre tråk-playitsafe-jeans i min stil. Det gick också ganska bra även om min garderob inte dikekt är den ur mina drömmar (men ens resurser är också begränsade). Jag har i alla fall slutat ha byxor i större mån och mer kjol, som jag tycker är mycket skönare och finare. Och jag har haft mer hattar och roligheter som jag gillar. Men det var mest på våren/sommaren och nu under vintern känner jag att det blivit lite tråkigare igen. Så jag fortsätter nog med det löftet. Sista löftet var att upptäcka vintage och köpa några vintageklänningar. Det löftet uppfylldes inte alls, jag gjorde noll på den fronten, tyvärr. 

Men, vid ett nytt år ska man int hänga upp sig på ens misslyckanden för mycket utan se framåt. Här presenteras, trumvirvel och fanfar, mina nyårslöften år 2014: 

- lära känna Stockholm bättre. Det känns lite skamligt att jag levt här hela mitt liv men knappt har upptäckt Söder bortom Götgatan och Mariatorget. Vasastan och Kungsholmen ska vi inte ens tala om. Till och med på Östermalm skulle jag kunna upptäcka mer. Det blir kanske lättare för mig att ta igen förra årets misslyckade vintage-löfte om jag faktiskt bemödar mig att besöka de gatorna och affärerna. Den här staden har nog så mycket mer att erbjuda än vad som syns längs de vanligaste shoppinggatorna och 2014 ska bli året då jag går på upptäcksfärd i min egna stad. 

- instagramma oftare. Tror jag instagrammade fem bilder under hela 2013. Kul, jag vet. Jag borde kanske också tilllägga att jag ska spendera mindre tid på pinterest, men jag tycker inte att man ska ha orealistiska löften som bara gör en deppig vid slutet av året. 

- bikta mig oftare. Inte bara en gång om året vid fastan, utan fyra (man får också vara realistisk). En gång varje årstid. När jag känner att nu är det vår/ sommar/ höst/ vinter!, så inleder jag årstiden med bikt och en nystart. Jag gillar faktiskt att bikta mig, eller snarare när det är gjort, men är ändå seg med att "komma igång", lite som när man ska träna. 

- tapetsera om mitt rum på landet. Jag vill inte gå in för detaljerat varför jag inte gillar den tapeten för det var min mamma som valde den och ingen ska behöva bli för sårad. Den är gul med små rosor överallt och jag kan i alla fall vara tacksam att min mamma hade sista ordet då för när vi skulle taptsera och jag var ca fem år så ville jag ha varianten med rosa rosor (smak är något man lär sig. Eller då var det ett utmärkt val egentligen bara att man inte förblir fem hela sitt liv. (Jag har mycket att säga om det här temat, får kanske bli ett separat inlägg)) . Men nu vet jag bättre än båda av oss då och har utsett den här till bästa tapeten. 

- 2014 ska bli året då jag gör Kinglöt (landet) lite mer levande. Tycker att saker har stagnerat här lite för länge nu. Ska skapa liv som Estrid Ericsson. Möblera om, men framförallt se till att saker blir mer ombonade och personliga här. T ex sätta upp tavlor på väggarna (våra väggar är generande nakna), tjata på pappa att fixa gardiner, sy och brodera kuddar, dra fram dekorationsglas etc ur gömmorna, sy överkast till Michael och Thomas sängar etc. 
Hoppas ert 2014 blir toppenbra och ni hinner planera in en massa roligheter! Gott nytt år!

Bilder: pinterest