Sidor

måndag 31 mars 2014

ett antikvariat på Drottninggatan


Nu kommer ett litet stockholmstips till alla som älskar gamla böcker. Och om ni inte vet om att ni älskar gamla böcker så kan ni nog lära er. Ett antikvariat på den bortre delen av Drottninggatan (nära Bäckerei), jag minns inte exakt vad den hette utom antikvariat. Böckerna är dyra men mannen bakom kassan är knäpptyst så gå bara dit och låtsas att det är ditt bibliotek.
Singoalla i skyltfönstret. Har precis läst klart den här för skolan. Är en sådan som fäktas om att få en av de snygga böckerna när de delas ut i klassen. Man blir ju så mycket mer motiverad att läsa när omslaget är snyggt. 



Vackert inbundna böcker har en egen plats i mitt hjärta. Min farfar kunde binda böcker. När jag hälsade på fick jag följa med till hans verkstad och se hur farfar gjorde. Han lärde mig att göra lådor av kartong och klä in dem i papper, och han gav mig en massa pappersstuvbitar att pyssla med. Jag har fortfarande kvar mycket av det pappret och sparar till mina finaste pyssel. Tyvärr hann jag aldrig lära mig binda böcker, men jag skulle så gärna vilja lära mig en dag. Då kan jag få nytta utav allt material från farfar, och förhoppningsvis göra mina bokhyllor lika vackra som farfars.

Går man rakt in i ett litet rum bakom ser det ut så här. Böcker överallt och inramade kyrknotblad.

Det fanns mycket böcker om musik, i synnerhet Jenny Lind och Franz Liszt.



reseskildringar







































Och historia. Titta vad fint utsmyckad boken om Karl XV är! Jag tror jag nämnt det tidigare men Jugend startade faktiskt som en utsmyckningskonst på böcker, och spred sig sedan vidare. Vilket inte är så konstigt med tanke på det vackra typsnittet och det vertikala formspråket.

Det fanns också en modell av en kyrka, som sig bör, och en samling böcker från tidigt 1800-tal.

Öppnade man dem såg det ut såhär. Svårläst typsnitt.

Nordisk familjebok, före internets tid. Igen vackra jugendbokryggar, nu med uggle-tema

Några riktigt gamla, sliriga exemplar bakom glasdörrar med lås. 



Om man vill köpa en sådan får man knacka mannen bakom kassan i axeln och peka på vad man vill titta på, sedan kommer han och låser upp. Tyvärr måste man nog betala mycket mer än 50 cent för ett sådant här häfte.

En ordbok i latin. Handwörterbuch, eh ja, pocket var det. Något äldre än de vi har i skolan, men inte mycket.


Gissa vad den här boken handlar om?








































Trivsamt stök.

En till riktigt vackert inbunden bok.



Det sista jag fastnade, och verkligen fastnade ( jag hade kunnat titta i timmar) för var de vackra flora och fauna böckerna. Det fanns floror på svenska, engelska och franska (som jag hann titta i).


Här har vi till exempel en gammal om brittiska fjärilar. Boken var fullproppad med sådana här fina illustrationer.


Den här var på franska och handlade om orkidéer. 







































Jag vet att det är väldigt kulturmördande att riva ut sidor ur böcker, men åh man hade så gärna rivit ut en sida och ramat in.










































I den här boken om brittiska fågelbon kunde man bl a lära sig om olika fågelägg. Det är två saker jag älskar med den här boken. 1. Att den är lite nördig och specialiserad i sitt kunskapsområde (med dagens mått mätt). Jag menar, hur härligt vore det inte om man kunde titta på ett fågelbo och säga vilken fågel det är som bor där. Beundrar fågelskådare i allmänhet för att de har ett så roligt intresse som vissa kanske inte förstår poängen med, men som visar så mycket nyfikenhet och entusiasm. Känner mig lite som en amatör-ornitolog ibland, med betoning på amatör (eh ja, vilka fågelskådare är inte amatörer), i alla fall, för att jag har tittar på trandansen vid Hornborgarsjön, och såg två stycken på landet den här helgen och de var så tjusiga. Och fåglar är så vackra och låter så olika men fint (förutom gråsparvar och duvor och kanadagäss, men annars).  
Och 2. Att någon har skrivit en svensk översättning på alla engelska fågelnamn. Tycker det är så charmigt med anteckningar i böcker och här visar det att någon faktiskt använt boken och intresserat sig för fågelägg <3. 



På tal om anteckningar i böcker så kan ni gissa hur jag hoppade till när jag öppnade den här boken och såg det här. Ett helt brev (nästan)! En hälsning från författaren (gissar jag, det kanske var en assistent annars) som har slagit upp sitt läger nära Lahore 1927. Han har en khakifärgad linnekostym och en stråhatt, men den skrynkliga kavajen vilar på en stolsrygg och skjortärmarna är upprullade. Botanikerna har samlat på olika blommor som pressats i blompressar i ett stort vitt tält. Någon har noggrant ritat av blommorna till illustrationer. Snart ska de avsluta denna expeditionen, de första böckerna är redan tryckta. Författaren tar ett papper av god kvalitet, doppar sin penna i bläck och skriver till His Excellency the Chief Commissioners privata sekreterare. Dear Sir, will you very kindly present the enclosed volume on Wild Flowers of Kashmir to His Excellency the Chief Commissioner with the Author's compliments. 

Älskart!

torsdag 27 mars 2014

klä in anslagstavlor























Hej! först och främst ber jag om ursäkt, igen, för alldeles för mycket frånvaro. Men ni får gärna kommentera och hojta till ibland, sånt ger verkligen motivation och energi. Annars känns det lite som om jag lägger en massa tid på att göra inlägg och ingen ser det ändå.
Iallafall. Här kommer en liten DIY som är superduper enkel, att klä in anslagstavlor i tyg. Jag har en liten anslagstavle- obsession, har två stycken i mitt rum, två i köket och mamma och Thomas har båda fått varsin. Men det är bra med anslagstavlor. Man kan göra små moodboards med utskrivna bilder/vykort/band etc eller sätta upp alla viktiga papper och scheman. Jag har också löst världens bästa smyckesförvaring genom att nåla upp allt på en anslagstavla. Och klär man in anslagstavlan i ett snyggt tyg måste man inte ha den till något praktiskt alls.

Du behöver inte mycket:
-en anslagstavla
-ett fint tyg som är ca 10 cm längre och bredare än anslagstavlan
- en häftapparat och sax

Proceduren är rätt enkel faktiskt. Först stryker man tyget om det har några veck, för sedan är det för sent och vecken går kanske inte enbart bort genom att spänna på tyget. Börja med att häfta fast tyget i en kant av träramen. Häfta ganska tätt, så att inte tyget spänns olika mellan häftstiften. Se till att mönstret sitter rakt. Sedan häftar man motsatt kant. Se till att spänna tyget, men kom också ihåg att tyget ska kunna spännas på tvären också, så överdriv inte. Kom också ihåg att det blir snyggast när mönstret är rakt i både över- och underkant, spänn därför bara så mycket så att mönstret blir rakt.
När man har gjort långsidorna spänner man tyget i kortsidorna. Det viktigaste här är som sagt mönsterpassningen. Det blir extra pluspoäng om mönstret är centrerat, men inget måste såklart. 

I hörnen får man vika till tyget så att det inte blir klumpigt. Det är svårt att föklara men jag brukar använda liknande tekniker som vid present-inslagning, och säkra allt med häftstift.

 Klart! Jag gjorde två stycken i den här vevan, med två olika libertytyger jag köpte på Tygverket i höstas. Den här blommiga ska vara i köket. Jag köpte lite till utav det här tyget, som jag tänkte sy en cirkelkjol till sommaren i.

Den andra anslagstavlan är i det här fantastiska jugendtyget. Jag gjorde den till Michael och Thomas rum, och den tjänar bra som underlag för kalasinbjudan och teckningar. Men, det här tyget är så vackert att man kan ha det helt för sig. Man måste inte fylla den här anslagstavlan. Och jag kom på att anslagstavlor är ett utmärkt sätt att låta ett fint tyg bli ett stycke dekoration på väggen. Förut tyckte jag att man bara skulle ha enfärgade eller diskret mönstrade tyger till anslagstavlor, men jag måste säga att har man redan en enfärgad vägg (eller ännu värre-vit (är inte mycket för vita väggar just nu, no offence, är trött på stilen i varenda inredningstidning som finns)) så kan lite mönster vara välbehövligt.
Förresten, såg precis att Sofia från Mokkasin gjort samma sak och pysslat blommiga liberty anslagstavlor- vad ska man säga, great minds think alike! 

tisdag 11 mars 2014

följ mig på twitter




Hej! 
Ursäkta att det vart lite tyst här på en vecka. Mycket skola och inlämmningsuppgifter tar jag till ursäkter, och sedan blev det vår också. Men jag har mycket fint att visa här snart, så håll utkik. Jag kom på att jag inte berättat att jag finns på twitter. Ett bra sätt att hålla koll på när nya inlägg dyker upp. Jag heter @appelstugan och finns här

söndag 2 mars 2014

fler knyppeldynor

Det råder lite knyppel-yra här just nu, take it or leave it. Jag ska inte be om ursäkt för att jag snöar in mig på ett udda hantverk.
Knyppling, och alla andra liknande hantverk, är kanske bäst överförda från generation till generation, från mor till dotter. I brist på knypplande mor får man gå kurser och lära sig. Men jag är inte helt utan knypplande förmödrar. Min farmors mamma både knypplade och broderade. Och hade en dyna, som min farmor aldrig använde utan gav till en väninna. När jag berättade för min farmor att jag börjat knyppla tänkte hon direkt på dynan, och tyckte jag skulle få den. Efter lite detektivarbete fick hon tag två dynor, plus lite till, som den bortgångna väninnan inte behövde längre (och inte hennes man heller, som gav oss dem).


När man knypplar band-spetsar har man en dyna med rulle, men om man inte gör det har man en platt dyna. Och nu fick jag en sådan, vilket är ju toppen. Man ser att det har varit en vanlig rulle-dyna, som någon finurlig människa konverterat med den här gula plattan. Hon lämnade dynan mitt i ett projekt, en båt.

Sedan kan man inte hjälpa att märka vilken känsla för färgkoordinering tanten hade. Förutom att den gula plattan är så snygg mot den gröna dynan, så tar handduken upp färgerna så fint och kombinerar. Hon hade sytt ett överdrag också, vitt och gult.

Under handduken och den övre raden pinnar upptäckte jag en till rad pinnar (!). Ifall man inte redan har huvudvärk.



Mönstret till båten fanns kvar, så om jag någonsin kommer upp i den nivån och överlever huvudvärken orsakad av två rader pinnar så kan jag färdigställa båten åt henne.

En häftig sak som jag fick var den här nåldynan: En broderad unionsflagga från när Sverige och Norge var i union. Unionen upplöstes 1905 så dynan är från före då! Dynan är i väldigt fint skick, broderiet är inte slitet, undersidan är i siden och dynan är kantad med ett fint band med dekorativa öglor i hörnen. Det gör mig glad när jag ser ett vardagsföremål skapat med sån precision och omsorg.

Det här är dynan min farmors mor hade.

Igen, såklart att man matchar en blå dyna med en blå spets.

 Spetsen i fråga är 1,5 meter udd och stad. Har börjat knyppla en annan spets på den här dynan nu (flätspets) så jag tog bort den här spetsen. Den måste användas till något fint nu, får se vad det blir!