Sidor

fredag 27 juni 2014

vegetariska quesadillas


Om du inte vet vad du ska äta till middag i kväll (och inte vill laga något stort), så är mitt tips quesadillas. Det är ju egentligen en upjazzad smörgås. Ett mycket enkelt, men genialt koncept. Väldigt bra om man står i coop och bara vill ha bröd till smörgåsar men det finns bara en trött industrilimpa kvar (situationen i vår familj 9 utav 10 fredagar). Det vanligaste är att man har vanlig ost, skinka och tacosås som fyllning. Men då dessa desperata coop-utan-gott-bröd situationer just sker på fredagar, och jag inte äter kött på fredagar (pga katolik) så gör jag  detta vegetariska alternativ. 

 Du behöver till 6 personer (det blir ganska mycket, alla blir mätta):

12 Tortillabröd
2 paket chevre
60 gr pinjenötter
en rödlök
ruccola

Rosta pinjenötter. Lägg på skivor av chèvre, rödlök och pinjenötter. 

  Lägg på ruccola och ett bröd som lock. 

Stek båda sidor i en torr stekpanna tills chevren smälter och quesadillan blir gyllenbrun. Chevren limmar ihop bröden. Träna på den perfekta quesadillavändningen. 

Skär upp i pizzabitar och ät! 
Mycket gott. 

tisdag 24 juni 2014

Karl Nordström på Waldemarsudde: konstnärernas konstnär?

Jag kom på att jag hade en del bilder från i våras jag inte visat på när jag var på Waldemarsudde med Cecilia och såg en utställning om Karl Nordström. Men först tittade vi lite på huset och som vanligt beundrade jag alla de fina böckerna i biblioteket. Helst hade jag plockat bort allt glas framför hyllorna, kört bort alla andra besökare och slagit mig ner i en av fåtöljerna för att läsa den här boken till exempel. Sedan hade jag skrivit ett blogginlägg om det. Men man kan inte ha allt här i livet.


På Waldemarsudde finns det också blommor som heter duga i fall tavlorna inte räcker och man inte är lika bokomslags-älskande som jag.





Sedan tittade vi i alla fall på utställningen. Undertiteln till utställningen löd konstnärernas konstnär. Anledningen till detta flotta epitet var mer på grund av Nordströms engagemang för konstnärerna och sitt ordförandeskap i  konstnärsförbundet, som han var med och grundade, än att han var någon stor stjärna bland alla konstnärer. Jag visste själv inte vem han var innan den här utställningen, men det var väl mitt fel och ingen annans.
(fotnot: porträttet har inte Karl Nordström målat, utan en kvinnlig konstnär, jag minns inte vad hon hette. Hans ansiksuttryck beskriver sin inställning mot kvinnliga konstnärer, skeptisk).


En knypplerska. Heja! och sedan kommer man på att hon är i en tavla och den målades för 100 år sedan. Men ändå. Fortsätt så! Det är konstnärens syster som knypplar för övrigt.


Tre målningar med havsmotiv men i väldigt olika stilar. Vilket gör det lite svårt att placera Karl Nordström. Han provade på en massa. Realismen, impressionismen, expressionismen och tidig modernism. Han blev väldigt influerad av alla dessa stilriktningar, på gott och ont kanske. Lät sig färgas, eller stagnerade inte, beroende på hur man ser det. Man får intrycket att han nästan mer gillade allt det där runtomkring. Konstnärskapet. Han testade olika sätt att måla, struntade i att gå en vidare formell utbildning (men först när han inte kom in), hängde med en massa konstnärer, startade en egen förening för konstnärer och en del annat. Det är därför de kallade utställningen konstnärernas konstnär.
Men ska jag vara helt ärlig är jag inte helt övertygad om denna utmärkelse som har getts honom. På Karl Nordströms tid så skulle man gå på konstakademin om man ville bli konstnär enligt kontens alla regler. Första året tecknade man bara kuber och kulor med blyerts. Andra året (om man kom in) ritade man av statyer i blyerts. Sedan fick man ha färger, levande modeller etc. i en ordning jag glömt men det hela tog fem år. Om man hade talang när man kom in (och det hade man, det var inte lätt att komma in) så kunde man nog vara säker på att de som kom ut kunde måla bra, för det var en rätt gedigen utbildning. Karl Nordström kom aldrig förbi kuberna och cirklarna, men han lärde sig det i alla fall, och han tillhörde den generation(ers) konstnär (han var inte ensam) som själva hade lärt sig måla, plötsligt tyckte att det var onödigt med en grundlig utbildning och avskaffade det för framtida generationer. Så drastiskt var det kanske inte, men den utvecklingen. Och visst kunde Karl Nordström och kompani göra så, måla mer abstrakt, de hade ju lärt sig grunderna och då kunde de ju bryta mot reglerna på ett annat sätt, men det blir knepigt när senare konstnärer bara får lära sig bryta mot regler de inte har lärt sig från första början. Så jag är osäker över hur mycket gott Karl Nordström och kompani faktiskt gjorde för konstnärerna, och konsten.

Vi avslutar i alla fall med en tavla jag gillade. Guiden sa att Nordström ofta målade ett hinder mellan betraktaren och "motivet", som träden framför här. Vilket faktiskt gjorde en vy från en daskig novemberkväll de flesta av oss känner igen oss i rätt intressant.

torsdag 12 juni 2014

Galette

Nu är det väl ändå sommar (skolavslutning idag- jag tänker inte vara sentimental eller ledsen eller något- det är ju sommarlov!!!) och då vill man äta goda saker (det vill man alla andra årstider också men här ska det göras en inledning till mitt recept så strunt samma). Och när man nu känner att man vill baka något så ska det vara lätt och somrigt med mycket bär och frukt, och dessutom så ska det gå fort så att man inte måste spendera massor med tid i ett gassigt kök. Enter bärgalette. En superbra paj närsomhelst, även när det inte är sommar som det faktiskt inte var när jag gjorde det här, men det gjorde inget för då tog jag konservpersikor och frusna bär, och det blev mycket gott.
Men om ni skulle vilja baka det här idag så ta för all del färskt frukt, och det som finns hemma och är i säsong. Receptet kommer från eminenta leila, vem annars?
Servera gärna med vaniljglass och glad sommar!