Sidor

lördag 5 juli 2014

Stratford-upon-Avon dag två: Whightwick manor

Den andra dagen vi var i Stratford var jag rejält pepp. Vi skulle nämligen till Whightwick manor (and gardens), ett hus jag hade letat reda på och tiggt mormor om att snälla kan vi få åka dit? Så vi gjorde det. Wightwick var helt otroligt. Det är en av de yngsta husen i the National Trusts ägo, från slutet av 1800-talet, och nu kommer anledningen till varför jag älskade det så mycket: det är helt inrett i arts and crafts-stil, med tapeter, kuddar, gardiner etc i från William Morris, pre-raphaelitiska tavlor överallt och vackra, arts and craftsiga detaljer, broderade textilier etc. Om ni kan föreställa er- jag dog.

Utanpå var huset också fint, men rörigt, väldigt engelskt och romantiskt. En del är gammalt och hälften av huset är en tillbyggnad, men det är lite svårt att se vad som är tillbyggnaden. Hela huset ser ju lite ut som en enda  tusen tillbyggnader.
Har ni läst det här och hittills uttalat Wightwick som man faktiskt tror att det skulle uttalas, alltså wajtwick, så har ni fel. (Detta var en guide där väldigt glad att rätta oss med). Det uttalas wittick. I fall ni inte visste och hade sagt fel till någon. Nu har jag räddat er från den pinsamheten.


Jag hade räknat kallt med att ta tusen bilder och ha som inspiration och vis a här såklart, men tyvärr fick man inte fota någonting. Jag hann bara ta den här halvdåliga bilden innan guiden gjorde mig varse om denna regel :(
Så det blir inga mer bilder ifrån från mig, men jag har förberett ett annat inlägg med pinterest bilder därifrån, om ni ännu inte är övertygade om husets storhet. Sedan kan jag bara säga - åk dit! Om ni någon gång är i the West Midlands, nära Birmingham eller Stratford-upon-Avon, åk dit! England är rätt litet ändå så sträckorna är inte så värst långa. Det är verkligen värt ett besök. West Midlands är för övrigt det område med mest arts and crafts i England, det finns bland annat en arts and crafts trädgård i världsklass nära Stratford-upon-Avon, Hidcote, men den hann vi inte besöka. Men när man inte hunnit se allt är det bara en anledning till att återvända.

Det fanns en trädgård här också, av beträd-ej-gräsmattan karaktär.

Spex

Tillbaka i Stratford-upon-Avon (jobbigt namn. kan vi kalla det SuA?) hakade vi av ett annt hus i Shakespeare femman. Halls Croft, inte crofts hall.


Tyvärr lider huset av en bagge som heter skäckig trägnagare. På engelska har den det betydligt mer spännande namnet deathwatch beetle. Den finns i husväggar och äter gångar, orsakar mycket skada och hotar gamla hus som detta. När den parar sig gör den små tickande ljud som hörs inom husväggarna. Tickande som för en som inte kan sova kanske låter som döden som knackar i väggarna. John Keats nämner the deathwatch beetle i sin diktbok Endymion när någon har dött.

Vi fortsätter med temat döden och tittade på kyrkan i Stratford där Shakespeare låg begraven, Trinity church. De hade själva informellt döpt om sig till Shakespeares church, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom han högst sannolikt var katolik och kanske ingen mönsterprotestant att döpa en kyrka efter. Men är man känd så är man. 

Avon var full med svanar. Agnes och jag kom fram till att mitt djur är svan (hur en svans humör är får ni komma på själva om ni inte redan visste). Mina själsfränder fick mig att känna mig hemma i staden ;)

En sluss blir den sista bilden för idag, tack ock hej.

torsdag 3 juli 2014

Stratford-upon-Avon, dag ett





När jag fick ledigt från skolan för att det var Kristi himmelsfärd åkte mormor, morfar, Agnes och jag till Stratford-upon-Avon, Shakespeares hemstad.
Överallt fanns det gamla korsvirkeshus, den till vänster var helt klart finast i stan. Det är the Garrick Inn, Stratfords äldsta pub, från 1400-talet. Garrick var en skådespelare. Huset bredvid heter Harvard House, och ättlingar till de som bodde där grundade Harvard. Några kändisar som inte är Shakespeare alltså.

Det finns fem Shakespeare-relaterade hus i Stratford-upon-Avon man kan besöka, och om man vill se alla så kan man köpa en biljett för alltihop. Så det gjorde vi, och satte igång med att besöka husen. Den första vi såg var Anne Hathaways hus. Och då menar jag inte princess diaries-skådespelerskan (höhö) utan Shakespeares fru, Anne Hathaway. Det låg lite utanför stadskärnan men för Stratfords dimensioner innebär det en tjugo minuters promenad. Huset var som ni ser väldigt gulligt och romantiskt, med en stor trädgård.
En intressant sak med det här huset var att familjen Hathaway faktiskt bodde här sedan innan 1500-talet fram tills början på 1900-talet, då mannen som bodde här tyckte att huset var lite opraktiskt, flyttade ut och överlät huset till the Shakespeare birthplace fund.



I trädgården växte den här konstiga plantan som jag tydligen tyckte var värd att fotografera.

Och ja, trädgårdarna. Det här var den första vi såg ordentligt men snart såg jag att en stor fin trädgård ingick i alla de här husen och det här var väl inga konstigheter.

Hittar du en rak linje på det här huset så får du tapetsera det som pris.


Det fanns en Beatrice Potter affär. Där köpte jag ett kort med mrs.Tittlemouse till mamma. Det fanns en konstig affär också som jag inte förevigade på bild, som det bara var jultema på. Det kändes rätt konstigt att mitt i maj kliva in bland kitschiga julgranskulor och julmusik, minst sagt. En sista affär som jag verkligen tyckte om var ett antikvariat mitt emot vårt hotel (the Falcon). Det fanns så fina gamla böcker där, mycket engelska 1800-tals författare (de bästa<3), poesi och även en fin avdelning med barnböcker, sådana äventyrliga, med ursnygga omslag. Och Shakespeare såklart. Jag köpte en tjock bok med irländsk poesi till Martin och en tunn med Elizabeth Browning till mig själv. Hade jag bott i Stratford-upon-Avon hade jag väl såsmåningom köpt upp halva affären. Så om ni någonsin åker till Stratford är det mitt bästa tips, utöver de större turistmålen.

I Stratford-upon-Avon har allting Shakespeare-tema. Man blir mer förvånad när man ser en restaurang som inte heter någonting med Shakespeare. De här båtarna uppkallade efter olika Shakespeare karaktärerna var inget undantag.

The Royal Shakespeare Theatre.

Mitt emot vårt hotell fanns ett till Shakespeare relaterat hus som vi tittade på, Nash´s house, där ett av Shakespeares barnbarn hade bott. Bredvid fanns en trädgård, där Shakespeares egna hus hade stått, som han köpte och bodde i i slutet av sitt liv.

Mormor var mycket lycklig. Blommorna är så mycket större här! (sa mormor. Jag sa att blommorna i Sverige är fina också).

Vårt hotell, the Falcon.


Agnes lapar sol i trädgården.

En sak kan jag utan tvekan hålla med mormor om, att häcken var betydligt större här. Hela trädgården var omgiven av en häck som bäst beskrivs som outrageous. Väldigt Alice i underlandet-ish.