Sidor

söndag 31 augusti 2014

Stratford dag 4: Charlecote Park

Jag har fortfarande en dag kvar från Stratford-resan att visa. So without much ado, vi börjar!
Det vi såg den här dagen var Charlecote Park, en herrgård värdigt nära Stratford-upon-Avon. Vi välkomnades vid porten av det här vildsvinet.

Ett stycke romantiskt engelsk landsbygd med tillhörande kyrka.

Huset Shakespeare flydde ifrån. Enligt dem själva så tjuvjagade Shakespeare harar och rådjur på marken här, och det var för att undkomma lagens långa hand som han så hastigt flyttade från sin hemstad till London. En annan teori är att Shakespeare skrev en smädesdikt om herrn här och flydde på grund av det. En annan trolig orsak var att Sir Thomas Lucy, som bodde här, var hård mot alla gömda katoliker som  fanns kvar i landet, och vi vet att Shakespeares familj var katoliker och med allra högsta sannolikhet var han också det.

Ett bord i pietra-dura teknik som en familjemedlem tog med sig hem från sin grand tour i Europa på mitten av 1800-talet. Två saker:
1. En ganska bra souvenir att ta med sig hem
2. Varför ingår inte en grand tour i en bra utbildning numera?

 I bryggeriet fanns det fina flaskor.

Familjens vapensköld gör allt lite flottare.

Vi tittade på stallet.

Charlecote Park var fint, man hade definitivt kunnat stanna här längre. Gillar man gamla slott och herrgårdar är England ett väldigt bra ställe att åka till, man skulle kunna haka av alla ställen på national trusts lista och vara lycklig. Juste, det fanns rådjur i den här parken också, som har funnits här hur länge som helst men som inte syns på bilden för de var väldigt långt bort. Och sedan var denna resa schlut.


onsdag 6 augusti 2014

whightwick manor




Jag fick ju inte ta några bilder på Whitwick men här finns lite bilder från min pinterest så får man en aning om hur det ser ut där, och varför det är ett av mina favorithus. Men bäst blir det ju om man åker dit, om ni har vägarna förbi. 

tisdag 5 augusti 2014

Stratford upon Avon dag tre: Animal Farm är inte bara en tecknad film

Den tredje dagen besökte vi huset där Shakespeare föddes. Igen så fanns det en superfin trädgård.

På vissa fönster hade folk ristat in sina namn och år de varit här istället för den bygsamare varianten gästboken. Såklart letar man då efter det äldsta årtalet. På 1800-talet var ju Stratford-upon-Avon redan ett stort turismål.


Här fanns det tapeter som toppade William Morris i stormönsterhet, men jag gillar nog Morris bäst ändå. Massvis med bra monster inspiration för den aspirerande dramatikern i alla fall, om väggarna såg likadana ut då.


Sedan åkte vi till Mary Ardens farm som låg lite utanför Stratford. Den tillhörde Shakespeares mors familj och är fortfarande som den är då. Med djur och tudor-style äppelpaj bakning med mera. Men saken som jag kommer minnas Mary Ardens farm för är dess läskiga djur. Först ut är den här kalkonen. Höll säkert alla höns och gäss i samma hage i järngrepp. De vågade sig inte nära honom på flera meters radie. 


Och sedan de här djuren. Jag vet inte vart jag ska börja. Är det ett får? Eller är det en gris? En skylt informerade oss att det var en gris.  Men det hade lika gärna kunnat vara ett monster. Men det var alltså en gris. Av ungersk sort. Den skulle likna en art som var vanlig i England på 1500-talet men numera är utdöd. Om den arten hade samma temperament som de här så skulle jag inte vara förvånad om grisarna dog ut för att de tog kål på varandra.

Föreställer mig framtida scenarios där grisarna och kalkonen kör ut alla turister, tar makten och sätter skräck i de andra djuren, precis som i Animal Farm.



Men nog om Mary Ardens farm med de läskiga djuren. På floden Avon fanns det bara söta svanar.

Och båtar! En sådan åkte vi upp och ner för floden och såg på Stratford upon Avon ur detta perspektiv.

Kyrkan igen.



Morfar var lycklig och nöjd.